För ett tag sedan var jag i Totebo och vi pratade om behovet av ökad omsättning i butiken. Den enkla sanningen för alla butiker är att de finns – så länge som någon handlar i dem. Om ingen vill ha de varor som erbjuds så kommer butiken försvinna.
Det är vanligt att landsbygdsbutikerna ses som en kompletteringsbutik där man köper det som man glömt när man var på storköpet. Det är dock väldigt få butiker som klarar sig på detta. Vill man ha möjligheten att även i framtiden kunna svänga förbi byn och köpa den där mjölklitern som fattas – så måste man vardagligen lägga inköp i butiken.
Under besöket i Totebo så pratade vi om det fanns en poäng med att tydligt visa omsättningen i butiken för de som handlar. Tanken föll då på en termometer som skulle kunna sitta vid utgången, och där man kan följa hur omsättningen ökar under åket – och hur man sakta närmar sig målet.
Samhällsföreningen ville även att termometern ska visa hur mycket de boende i närområdet lägger på livsmedel totalt. I det perspektivet så kanske inte målet framtår som så omöjligt att uppnå.
Efter lite fixande, och god hjälp från en kollega som visade att vi kan skriva ut både på jättestora papper – och plasta in – så kunde termometern överlämnas till butiken. Inplastningen gör att det går att skriva med whiteboardpenna på bilden – bra om man vill göra anteckningar.
Idag kan vi läsa i VästerviksTidningen om Intresseföreningens arbete. Termometern är bara en liten del av en stor satsning. De har bland annat tagit fram en handlingsplan, och har olika arbetsgrupper som ska hjälpa till med marknadsföring och aktiviteter. Man har gett sig dän på att man ska lyckas, helt enkelt.
I den svarta rutan står det:
Erik och Bruno tycker det är en briljant idé!