Vår tillgång till service

Regeringen beslutade den 23 januari 2014 att en särskild utredare ska undersöka förutsättningarna för ett stöd riktat till kommersiell service och viss offentlig service i de glesbygdsområden i landet som är särskilt sårbara och utsatta. Till särskild utredare utsågs Catharina Håkansson Boman.

Utredaren ska enligt direktiven:

  • analysera förutsättningarna för att stödja tillgången till en grundläggande nivå av kommersiell service i de områden som är särskilt sårbara och utsatta,
  • ta ställning till vilka former av service som kan omfattas samt klargöra hur ett stöd skulle kunna bidra till ökad tillgänglighet till och samordning av
    olika typer av service,
  • föreslå kriterier för att få stöd samt för hur stödet skulle kunna utformas och beräknas,
  • lämna förslag på finansiering av ett eventuellt stöd,
  • klargöra om och i så fall på vilket sätt ett eventuellt stöd kan samordnas med förordningen (2000:284) om stöd till kommersiell service och andra
    befintliga stödsystem,
  • klargöra vilka möjligheter till stöd som EU:s statsstödsregler medger, i synnerhet reglerna för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och
    reglerna för stöd av mindre betydelse, och
  • lämna nödvändiga författningsförslag.

Uppdraget ska slutredovisas senast den 31 mars 2015 – Här hittar du hela rapporten. 

Delrapport

Nu har delrapporten kommit ut och den ge indikationer av vad som komma ska. Visserligen håller jag mig från att bli allt för optimistisk. Det har tidigare gjorts serviceutredningar som endast resulterat i fler papper i en hylla och oförverkligade förhoppningar hos landsbygdsborna. Men man ska inte måla fan på väggen redan nu – denna gång kanske det blir verkstad och verklighet!

Utredningen kommer i slutbetänkandet (bland annat):

  • att överväga om det finns skäl att föreslå förändringar i reglerna för nuvarande stöd,
  • att beskriva vad som kan anses vara en grundläggande nivå av kommersiell service,
  • att överväga dels om det är rimligt att avgränsa ”särskilt sårbara och utsatta områden” till de delar av landet som har låg och mycket låg tillgänglighet till tätorter, dels hur skärgårdsområden ska behandlas,
  • att överväga hur ett statligt stöd kan utformas för att främja samordning av olika servicefunktioner och långsiktigt hållbara lösningar,
  • att studera möjligheten till ett statligt stöd för samordnade transporter i glesbygd,
  • att behandla frågor som rör samordning av service vilket även omfattar apoteksombud och betaltjänster, däremot inte behandla frågor som specifikt berör apotek och betaltjänster då stöd och andra förändringar införs i annan ordning,

Särskilt ser jag fram emot att man ska beskriva en ”miniminivå”. Vad kan vi förvänta oss för service i våra avkrokar? Det kan säkert ge upphov till debatt – men det är bra med tydlighet då jag tror att de kan hindra smygavvecklingen av service som nu sker.

Vår tillgång till service

Västervik står omnämnt på ett ställe i texten. Där konstateras att delar av Västerviks kommun har låg tillgänglighet på service – vilket sedan illustreras på följande kartor. Första kartan visar vår tillgänglighet till tätorter. Där ser vi att Loftahammar, Vråka, Odensvi och Blankaholm anses ha låg tillgänglighet till tätorter. (Infällt i bilden ser ni en förstorning över vår kommun).

tätortssorlek-service kopia
Karta 1 – indexerad tillgänlighet

Här ser vi avstånden till service idag. I förstoringen ser vi att bland annat Fagerdal/Dalhem, Getterum, Östra Eknö har mellan 10-20 minuter till närmaste butik.

avstånd_service kopia
Karta 2 – avstånd till närmaste dagligvarubutik

 

Slutligen ser vi vilka butiker som skulle skapa stört påverkan på omgivningen om de försvann. Här hittar vi Loftahammar och Blankaholm. Om dessa butiker försvinner skulle de boende i närområdet få mellan 10 och 20 minuter längre att resa för att komma till närmsta dagligvarubutik.

sårbarhet_service kopia
Karta 3 – Dagligvarubutiker sårbarhet

 

 

Slutsats

När jag beskådar kartorna så ser jag att vi har en god tillgång på dagligvaror i kommunen – men att det är sämre med tillgång på tätorter. Jag drar de slutsaserna efter att jag på karta 2 ser att de rosa fläckarna inte är mer frekventa här, än på andra ställen, samt att karta 3 visar endast två rosa områden. Karta 1 visar däremot på flera blåa områden i kommunen – vilket bekräftar vår roll som lite isolerade. Vi har stora avstånd till andra tätorter, och arbetsmarknadsregioner.

Vårt fokus blir då att försöka behålla den goda servicenivån som vi har, och jag tror att införandet av servicepunkter är ett steg i rätt riktning. Då tar vi även vara på den roll som mötesplats som lanthandeln redan har. Eller som rapporten uttrycker det.

Lanthandeln har en särskild betydelse i glesbebyggda områden genom att den fungerar som ett nav för andra serviceslag. Det kan vara post- och apoteksombud, spel, pakethantering, betaltjänster och olika typer av information. Försvinner butiken försvinner också annan service. Dessutom mister många människor en naturlig mötesplats.

 

 Bara att de fram emot den slutliga rapporten – och sedan hoppas att inte även denna rapport slutar som utfyllnad i en bokhylla.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: