Med utsikt över staden – ”Varför sitter inte landsbygdsutvecklaren på landsbygden…?”

 Med oregelbundna mellanrum läser jag kommentarer (oftast på VTs nätforum) som handlar om att det vore bättre om jag hade arbetsplats på landsbygden ”det finns gott om lediga lokaler i Hjorted, Blackstad och Almvik”. 

Jag förstår tanken. det finns en poäng att sitta nära de som man arbetar för. Då är det lättare att se deras perspektiv och förstå möjligheter och hot. Men skulle jag få mer uträttat?
Efter fyra år i kommunen (det har verkligen gått fort) så är jag fast övertygad om att ju mer i centrum jag sitter – ju bättre är det för landsbygden.

Låt mig förklara hur en dag kan se ut i kommunhuset…

Jag kommer till jobbet, där ligger ett mail från Loftahammar om parkeringssituationen framför ICA. Jag går då runt 20 steg och frågar min kollega Trafikingenjören ”hur går det med målningen av strecken på parkeringen – är det gjort?”. Efter ett kort samtal går jag ytterligare 20 steg till planarkitekten för att diskutera möjligheterna att göra om delar av gräsmattan till parkering. Efter en stund där går jag tillbaka till mätingenjören (30 steg åt andra hållet) och ber dem mäta in ytan så vi får bättre koll på vad träden står, höjdskillnader och ytan.

Under fikat springer jag på socialchefen och vi växlar några ord om verksamheter runt om i kommunen. Kan vi hitta ett samarbete kring skötselfrågor? Han skulle ta med frågan till sin styrgrupp.

Efter fikat tittar kommunalrådet förbi med en fråga.

Jag hör min kollega stadsarkitekten i korridoren och jag tar tillfället i akt att berätta om den fina bilden som Odensvi skickade från sin blomsterplantering, och vi pratade kort om hur vi ska göra nästa år.

Samhällsbyggnadschefen (min chef) ropar en fråga från rummet bredvid och set slutar med att vi resonerar om höstens förbättringspromenader.

Efter lunch tar jag tio steg till kommunens mark och exploateringsingenjör och frågar om överlåtelsen om tomten i Hjorted kommit än. Efter att fått det bekräftat går jag bort till projekteringsingenjören för att meddela att vi nu kan gå vidare med arbetet kring butik och korsning i Hjorted. Härligt!

Jag får en fråga via mailen, och går 30 steg till fritids- och folkhälsostrategen för att skaffa mig lite fakta. Jag går upp för trappen och bort till kommunsekreterarna och de hjälper mig att hitta en sak i diariet. När jag ändå är där stämmer jag av att jag håller budgeten med min närmaste ekonom. Har jag pengar över till detta? Jag hittar tid för ett möte med utvecklingsstrategen om hur vi kan bli bättre på medborgardialog. Kommunchefen stoppar mig för att höra hur långt jag kommit med ett ärende som ska till kommunstyrelsen för beslut.

Jag lämnar ett paket i växeln med material som en intresseförening efterfrågat.

Mycket kan man lösa via mail och telefon. Men genom att se mina kollegor i ansiktet, känna av stämningar, hänga över axeln och tillsammans kika på kartor, ritningar, dokument, planer så kan jag lättare hittar vägar framåt, eller känna av när det inte fungerar. Det blir lätt att ställa frågor – och går snabbare att få svar.

Så jag är glad över platsen där jag sitter. Utsikt över en gräsplan och Sankta Gertruds kyrka ät inget som jag direkt uppmärksammar då näsan mest är vänd mot datorn och den stora kommunkartan på väggen. Den är fullproppad med lappar som visar på ideer och engagemang runtom. På den som sitter på Norrlandet står det ”anläggning, mellanskärgården”.. bäst att gå 15 steg till kollegan igen och höra hur det går med det…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: