Landsbygdsriksdag i en kommun där bygd och stad är i balans

Förra veckan var det Landsbygdsriksdag. Denna gång förlagt till underbara Örnsköldsvik i Västernorrland. En rejäl resa åt båda håll – men som visade sig väl värd.

De landsbygdsriksdagar jag varit på följer en tydlig form. Dag 1 är det rundresor till olika kreativa bygder, platser och personer. Dag 2 är det plenumföredrag och seminarier och dag 3 är det ytterligare seminarier innan säcken knyts ihop och alla får åka hem. Är det valår är det partiledardebatt. Min rundresa gick till Björna, Långviksmon och Gideå som ligger i nord västra delen av kommunen.

I Björna hade byborna i trettio år tjatat på kommunen om den gamla gympasalen. På tok för liten och för sliten för bygdens verksamhet och högstadieskolan på orten. Lösningen på problemet blev lite överraskande ett arv från en lokal företagare som överlät sitt företag med 13 miljoner till byalaget. Med pengarna i hamn byggde de en konstgräsplan och kunde starta bygget av Björnahallen. Kommunen gick in med en mindre del av byggets kostnad (5 miljoner), men har sedan påtagit sig att hyra hallen till 100% i 15 år. Även om detta exempel inte går att överföra till andra platser (inte vanligt att byalag från 13 miljoner i arv) – så blev jag närmast överväldigad av det engagemang och det enorma arbete som lagts ner ideellt på denna fråga.  En bärande tanke i bygget har även varit att det ska vara långsiktigt billigt – inte kortsiktigt. Vilket ledde till att man har en extra issolerad betongkonstruktion frö både väggar och tak. Att det blev just betong kanske inte var så konstigt med tanke på att det finns en gigantisk betongfabrik i….

…Långviksmon!  Men här finns inte bara Strangbetong – utan här fick jag äntligen träffa på Servicepunkten – orginalet. Jag erkänner utan knot att vi inte var först i Sverige med servicepunkter – utan att vi friskt inspirerats av förlagan i Örnsköldsvik. Själva Servicepunkten ser ut som våra – dator med uppkoppling och information. Men det som gör denna plats extra intressant är Närarbetsplatsen – en tillfällig kontorsplats för kommunanställda. Bor du i närområdet, jobbar för kommunen, och inte behöver åka till kontoret i staden en dag, så kan du boka in dig på närarbetsplatsen. Där finns uppkoppling, skrivbord, stol och skrivare. Genom denna lösning får de anställda i kommunen närmare till jobbet, eller hemmet, när så behövs. kanske för att få ihop livspusslet med barn, hund, halvdagar och fritidsintressen. Eller när det är halt på vägen och man inte vill åka bil i onödan. En lysande ide!

Efter servicepunkten besökte vi PMI – ett företag helt specialiserade på att inreda hotellrum, Hoppets stjärna – en insamlingsstiftelse, och Gideå som byggt både mack och startat butik. När vi återvände till hotellet i Örnsköldsvik var vi rätt möra, både i rumpa och hjärna.

Dag 2 var det plenumdragningar av olika slag. Teo Hären pratade om kreativitetslinjen och ville att vi skulle lämna innovationerna och prata om drömmar. Therese Bengard pratade om samhällets behovstrappa (ett riktigt intressant begrepp som du kan få mer info om här)

Då var även den numer välkända partiledardebatten. Den blev dock inte välkänd för att det diskuterades viktiga frågor för landsbygden, utan för att en partiledare provocerade en annan, vilket ledde till ”storbråk” på kvällstindningsspråk. Tråkigt att medias fokus så lätt försvann från det övriga som sades.

Jag väljer att inte recensera eller återberätta det som sades, utan tipsar istället om den sändning som SVT Forum gjorde. Välj själv vem du tyckte gjorde bäst ifrån sig.

Dag 3 fick jag så äntligen höra hur Örnsköldsviks kommun jobbar – och hur de väljer att prata om ”bygd och stad i balans” istället för ”landsbygdsutveckling”. Det har tagit några år för Lena Lindström (som är lika delar ansvarig för stadsutveckling som landsbygdsutveckling). Jag erkänner utan knot att vi har inspirerats både av deras servicepunkter, och skötselpeng – och under seminariet berättade de att nu ska de ha ”våra” förbättringspromenader. ”Bra saker ska spridas!”

 

Summering:

Jag ska drömma mer. Men även bli konkret och undersöka intresset av närarbetsplatser. Jag har satt upp en lapp på dörren med orden ”bygd och stad i balans” och hoppas att det tankesättet ska sprida sig. Jag funderar på lokala utvecklingsbolag. Hur mycket ska civilsamhället göra och vad är kommunens uppdrag – både i landsbygden och i stad.
Det är givande att se andra landsbygder och träffa kollegor från andra kommuner. (Har bytt erfarenheter med bland annat Flen, Linköping, Vingåker, Uppsala, Luleå och Kramfors). Och det bästa är att det ger mig tid att fundera på vårt arbete och den värdegrund som vi står på. Landsbydgsutvecklingen ser olika ut i olika delar av landet – och det som görs på en annan plats kanske är bra där – men passar inte här. Jag är tryggare än tidigare att vi är på rätt väg.

Örnsköldsvik bra. Västervik Bäst. 😉 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: