Om landsbygdsutvecklaren

 

…ingen syokonsulent har någonsin frågat mig om jag ville bli landsbygdsutvecklare.

Lotti Jilsmo

Efter tre år på högskola i Hultsfred med inriktning på musikbranch och ekonomi, fick jag 2004 uppdraget att jobba med ett projekt som var finansierat av Leader och som handlade om unga på landsbygden och mindre orter. Det började som ett jobb för att betala mat och hyra – men frågorna, möjligheterna, utmaningarna och hoten för landsbygden har utvecklats till en passion.

Nu, nästan 10 år senare, har jag arbetat med EU-finansiering genom Leader, nationella landsbygdsprogrammet genom föreningen U land och Landsbygdsnätverket och som informatör på Sveriges paraplyförening för samhällsföreningar – Hela Sverige ska leva. Sedan 2010 arbetar jag för Västerviks kommun som landsbygdsutvecklare – ett yrke jag inte ens visste fanns för 10 år sedan.

Västervik är en pärla. Här finns den välkända skärgården med gröna öar och blanka klippor. Längs kusten finns platser som i generationer varit rekreationsplatser för folk från stora delar av landet. Inåt landet finns odlings- och skogsbygd och fullt av blanka sjöar. Vi har bruksorter med livskraftiga företag med internationell marknad. Och vi har bygder, byar, samhällen, småorter där engagemanget för bygden och varandra är stort och skapar sammanhållning och utveckling. Vi har en centralort med sjukhus och stort utbud av handel och vi har livsmedelsbutiker på tolv orter utanför centralorten.

Vi är en stor kommun till ytan, 45 plats i landet, och har cirka 36 000 invånare (69:de plats i landet), varav runt 15 000 bor utanför centralorten.  I norr känner sig invånarna som östgötar (och även låter som sådanna) och i söder är man inbitna smålänningar. Nästan 8 mil lång och 5 mil bred gör att vissa invånare har uppemot en timmes resväg för att ta sig till centralorten. Inget som imponerar på en norrlänning, jag vet.

– – –

Jag älskar jobbet som landsbygdsutvecklare. Landsbygdsbornas behov är de samma som i staden – men strukturförändringar, minskat underlag och tekniska landsvinningar gör att vi måste hitta nya metoder att jobba på . Frågorna spänner över både det som är offentlig, kommersiell och ideell verksamhet – kommunikationer, butik, barnomsorg, sjukvård, post, drivmedel och mötesplatser. Det innebär att man måste ha, eller få skaffa sig, kunskaper om många olika saker. Hur bygger man bredband? Hur fungerar EU-stöden? Vilka krav ställs på en lanthandlare i jämförelse med en stor butik? Hur fungerar kollektivtrafiken? Går det att förändra? Förbättra? Samverka?

Det är lätt att älska bredden av frågor – det blir aldrig tråkigt. Men det utan tvekan bästa är att möta de personer som med sitt engagemang och ideella kraft bidraget till att förbättra vardagen – och samhället – för  andra i deras närhet. Byalag som arrangerar trivselaktiviteter, föräldrarföreningar som bygger lekparker och samhällsföreningar som bygger bredband. Och om jag på något sätt kan förenkla deras arbete så finns det många vinnare.

// Lotti Jilsmo

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s